Ibland så känns det som om livet helt står still.
Och just det man är är inte det man vill.
Man känner sig så svag, så vilsen och så feg.
Så känns det till den dag vi vågar ta ett steg.
Då öppnas nya vägar och man får nya perspektiv.
Och plötsligt kan man se hur man vill ha sitt liv.
Och när man blickar bakåt när man har fått distans,
så ser man att det svåra var källan till en chans.

....

Denna dikt var så fin, så den var jag bara tvungen att dela med mig av till er :-)